Det gör så jävla ont att få hem reklam för studentrejer.. och behöva se allt snack om det.

Jag hade så jävla gärna velat ta studentent. Åka på ett flak o sjunga töntiga sånger om hur jävla bra vi är. Få gå på balen och känna sig vacker för en gångs skull men jag kommer aldrig få göra det.. och det ger mig ångest. Och då ångrar jag att jag skaffade pytte..  då ångrar jag verkligen livet jag valt.

Jag hatar det! Man får bara ett liv och jag kommer aldrigfå göra det,fan. ÅNGEST.

Jag orkar inte.. fan fan fan fan fan.

Mår inte alls bra.. inte alls. Kanske blir rakblad igen..bara för den här gången

Under fasaden finns en spricka.

den sitter djupt inne och så blir du rädd, samma för dina nära.

Ni tittar först hur djupt det egentligen sitter, sen försöker ni komma fram till en lösning,

Men när sprickan och djupet blir ännu större och djupare så försvinner dom.

Istället för att vårda och ta hand om sprickan så flyr dom- för det är enklare än att verkligen finnas där när hela fasaden ramlar ihop.

Min familj är så jävla trasig och jag tycker synd om min mamma. Allt hon får utstå hela tiden..

Idag bröt helvetet lös. Min syster får ett utbrott och sårar våran mamma något oerhört så jag vet ärligt inte om detta går att reparera nu?

Våran mamma ger alla hur många chanser som helst och tål mycket men även hon har ju en gräns och jag tror den är nådd nu.

Jag tror hon kommer förlåta när min syster förbättrat sig, fått medicin men inte före det. Detmåste hända något nu för annars orkar inte mina föräldrar något mer.. man ger upp.

Stackars goa mamma..om du bara visste hur mycket jag älskar dig! Hur arg jag blir då syster säger så om dig.. vill ge dig allt du förtjänar.

du är värd så mycket mer än skiten min syster spyr ut från sin mun, eller skiten din man gett dig under erat förhållande. Och skiten jag gav dig under många år.

Förlåt kära mamma, jag önskar att vi inte alla vore så trasiga.

Förlåt

Nu är jag tillbaka efter några dagar av stress. Varit på sjukhuset med pytte och hemma hos mina föräldrar, så har inte haft tid.

En sak jag vill poängtera är att min ålder och bokstäverna som tex "t har en kompis som heter M" inte är riktiga. Jag har bara tagit någon bokstav för att det ska bli lättare att följa med i handlingen och min ålder tog jag för det är nära men ändå inte.

Är det något speciellt nu indrar över eller vill att jag ska skriva om? 

Lämna bara en kommentar  och skriv om vad så ska jag  försöka fixa det.

Kör mig ut långt åt helvetet så jag slipper tänka

Lägg mig ner och skär sakta upp mina handleder

Låt mitt liv och själ pumpas ut i takt med blodet som färgar marken röd

Låt mig få frid

Skriven av: Mig

Nu när ni vet allt om min familj o mina pojvänner kanske jag skulle skriva lite mer ingående om mig själv?

Det är så svårt bara, jag har säkert en annorlunda uppfattning om mig själv än vad andra har.

Mig själv

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja med mig själv.. ni vet redan när jag började må dåligt osv.

När jag läser igenom min dagbok så står det mycket om hur jag hatar mig själv och vet inte vad jag ska ta mig till, därav hur ångesten började.

jag vet inte varför jag inte kunde hantera att vara bland mycke folk samtidigt, blir otroligt lätt stressad och får för mig att folk tittar på mig och skrattar/pratar om mig när det går förbi. Ha, hur egotrippad får man bli?

Jag visste inte varför jag inte orkar/kunde koncentreramig när det var något viktigt i skolan.

jag visste inte varför jag glömmer bort allting och kan tappa bort mig själv mitt i en mening.

Eller varför det kröp i mina ben så jag inte kunde sova på nätterna.

Som ni redan vet är mina armar och ben sönderskurna, jag använde allt jag kom åt till att skära mig.

Första gången jag skar mig på allvar var när jag tappat ett glas i golvet och skulle plocka upp skärvorna. Jag såg hur de låg där och tog upp en bit och skar mig rätt över armen. det var så skönt.. jag kände mig så lättad och så var jag fast.

Äntligen hade jag hittat ett sätt att kunna känna lite lättnad, föga kunde jag ana att det bara skulle göra allting värre.

För det är så att när man skär sig så funkar det  i en sek, sen behöver man mer o mer så man skär sig flertal gånger och till slut sitter man där helt nerblodad och får ångest just för att man skurit sig, så man skär sig lite till och blir lite mer blodig.

Jag skar så djupa sår så dom hade egentligen behövt sys men jag lät mina vara öppna sår som jag pilla upp hela tiden, vilket resluterat i nu att jag har gropiga,djupa fula ärr.

En sak som också är ganska "rolig" är att jag är livrädd för att dö. Jag kan inte prata om döden eller tänka på det för då får jag sån ångest att jag svimmar.

och ändå.. ändå har jag försökt ta livet av mig och vill dö ibland.

Men när man mår dåligt så blir man så otroligt själviskt. Dom utåtstående tycker man är självisk och  dum som vill lämna dom och får dom i sin tur att må dåligt, men vi tänker att ni bara kommer må bättre och bli lättade om vi dör. Så ni slipper oroa er för oss, slipper gå på möten på psyket o slipper komma till sjukhuset för eran dotter/son ännu en gång blivit magpumpad för en överdos.

Hela ens hjärna blir korrupt av alla dåliga takar o ångest. Detär så svårt att förklara för jag vet att ni ändå aldrig kommer försstå fören ni är i den sitsen.

Fortsföljer

Vet att jag suger på att ha olik katgorier men får väl se när jag har ork att fixa till det lilla i-landsproblemet.

Idag är det tisdag och jag mår rätt hyfsat, min pytte gör allting så bra och värt att leva <3. Nu säger inte jag att man ska gå och skaffa barn när man är tonåring och mår dåligt. Det är sjuk jobbigt och DYRT att ha en liten och det är inte alla som klarar av det.

Pytte sover nu iaf och jag lyssnar på volbeat <3. Världens bästa jävla band :)

Älskar musik, det gör att man mår så bra och vi vissa låtar sitter det så sjukt mycket minnen.. LOVE IT.

Snart ska och o Hary bege oss mot lillebrors dagis och hämta honom, sen ska vi hem till mina föräldrar och bara vara där. Så otroligt ensamt här och för mycket minnen av T här också.

Fortsättning på mitt liv kommer sen ikv

Nu när jag skrivit om min familj tänkte jag återgå till mig själv och skriva om mina pojkvänner.

Jag har haft 3 pojkvänner i hela mitt liv, och dom är de enda personerna jag haft sex med.

Den första var T.. mitt livs första stora kärlek, pojken som tog min oskuld och fick mig att må lite bättre i allt kaos. Han var mitt allt.

Vi träffades genom internet och började små prata. Det visade sig att han hade jobbigt hemma och också legat på psyket osv , världens kap tyckte jag då.

Tyckte det var underbart med någon som mådde som mig och som jag kunde prata med.

Vi träffades allt oftare och allting var ju bara så fint och bra.. men ju längre tiden gick så mådde vi båda två dåligare och drog ner varandra i djupet.

T blev också väldigt våldsam och var otrogen flertal gånger, ändå så stannade jag. Jag stannade av rädsla för att ingen annan skulle vilja ha mig, jag som var fet,ful,ärrig och mådde dåligt. Och så stannade jag för att jag på något vänster älskade honom. Varför vet jag inte, jag bara gjorde det.

Vårat förhållande fortsatte och i vissa stunder var det bra, men han slog mig och tvingade mig ofta till sex efteråt. Jag bara fann mig i det tills en dag då min syster skaffade en pojkvän som även hade en bror- J.

Jag fick hans msn och vi började prata och jag berättade allt för J, allt om hur T behandlade mig och hur jag mådde.

Kruxet i J var bara att han var ett snäpp värre än T..han var nämligen psykopat och hade en annan "del" i sig som var mindre trevlig.

Men jag såg J som en räddande ängel, som ett sätt att kunna ta mig ur förhållandet med T.

Så när min systers pojkvän P kom så följde även J med och vi träffades. Vi pratade länge och vi hade nästan direkt sex med varandra, och för mig kändes det skönt att bli bekräftad på nytt och jag gjorde slut med T söndagen då J åkte hem. Efter det var jag och J tillsammans. Mitt och Ts förhållande höll i 1 år och 3 månader.

Min andra pojkvän J

J bodde en bit ifrån mig så han kom bara på helgerna,men han kom så ofta han kunde.

Till en början var väl allting bra här också, förutom hans andra del av honom då som brukade prata med mig och säga de mest hemska och äckliga sakerna. Jag grät mig ofta till sömns efter samtal med hans andra sida, men han bad alltid om ursäkt efteråt så jag slukade det som en hungrig varg och vi fortsartte så.

Eftersom J bodde långt bort så kunde han inte alltid finnas där för mig när jag mådde som sämst,och vem kände inte mig bättre än T?

Så jag och T blev KK fast jag hade nytt förhållande, och just i dom stunderna så kändes det bra. Jag var inte bara i ett nytt förhållande,utan hade nu två killar som båda ville ha mig och hade sex med mig.

För en tjej med otroligt låg självkänsla så var det rena drömmen.

Efter ungefär 2 månader in i allt det här blev jag gravid. Jag är rätt säker på att barnet var Ts men det kan ju också ha varit J, vem vet. Det kommer vi aldrig få reda på eftersom jag gjorde abort.

Jag ville egentligen inte göra abort men i vissa lägen måste man inse verkligheten. Vad skulle jag göra? Sitta med rakblad i ena handen och bebis i andra? Och när jag inte ens visste vem pappan var? Nej, det skulle verkligen inte funka.

Aborten blev ett helvete för mig. Jag ville bara glömma och gå vidare så snabbt som möjligt, men som att det inte var jobbigt nog så var J inte med när det skedde och dessutom så ville han ha sex under tiden jag blödde och det gjorde att jag fick en infektion och var tvungen att pröva med fler tabl som skulle rensa ut resterna. Men det funkade inte och efter en månad fick jag göra en skrapningf för att få slut på det hela.

Hela aborten grejen var slutet för mig och J. Jag var så otroligt ledsen och arg över att han inte var där och stöttade mig under denna jobbiga period, jag menar det krävs fan två personer för att bli gravid.

Men jag gjorde inte slut, inte fören jag träffade T

Min tredje pojkvän T

Medans jag var tsm med J så pratade jag med kille M. Vi bara pratade som vänner men en kväll när jag och min syster var ute och åkte mopped så ringde M och frågade om vi ville komma på fest. Så visst täntke vi, varför inte?

Så jag och syrran åkte dit och mötte upp M och då även T som var Ms bästa vän.

Vi kom in i lägenheten och satt o snackade lite med alla osv, tills det var dags att dra hem igen.

Det var faktiskt min syster som föll för T först, jag visste inte ens vem fan det var. Och hon hade ingen mobil så hon lånade mig och smsade med honom. Men när jag sen fick tillbaka mobilen så fortsatte jag där de avslutat och vi började prata ist.

En dag så föreslog han att vi skulle träffas och och se film,så jag begav mig till tågstationen där han väntade med sin motorcykel.

Vi drog hem till honom och började se på patrik 1,5 sen efter ett tag så lade vi oss i sängen och såg film ist för soffan var helt knas.

Och ja, då leder ju det ena till det andra och vi har otroligt bra sex, ja även nu så har jag sex med två killar samtidigt.

Efteråt skjutsar han hem mig och vi inleder en KK relation med varandra. Nästanvarje dag såg likadan ut. Jag tog moppen till skolan, parkerade på soc och väntade på T som hämtade mig med sin motorcykel. Vi for hem, knullade, pratade,åt och knullade igen. Sen skjutsade han hem mig och så där höll vi på i kanske2 månader.

Även när J var hemma hos mig så låsades jag åka till skolan, fast jag åkte ju till T och hade sex.

T visste hela tiden om att jag hade en pojkvän men han fick ju fitta så varför skulle han bry sig?

Jag gjorde så småning om slut med J och min o Ts KK fortsatte men blev en djupare relation då vi också pratade otroligt mycket, mellan gångerna vi hade sex.

Till slut så blev vi ett par och jag fick missfall den sommaren, men vi visste inte ens att jag var gravid så särskilt ledsen blev jag inte.

Men på hösten 2009 blev jag gravid igen och jag visste från början att jag skulle behålla barnet.

Är nog dags nu också att poängtera att jag slutade skära mig när rjag träffade T, tredje pojkvännen alltså.

Så jag o T skulle alltså bli föräldrar. Allting gick bra förutom att mitt o Ts förhållande alltid varit turbelent och vi har gjort slut och blivit tsm igen flera gånger om dagen. Men han var inte alltid snäll mot mig. En gång kastade ehan ut mig från sin pappas lägenhet , mitt i natten utan pengar eller något och tvingade mig att gå 8 kilometer hem.

Han glömde bort när fyllde år, sket i mig fast jag var jätte jätte sjuk under graviditeten och gick ner i vikt osv, och han åkte iväg till sina kompisar långt söder ut när jag var höggravid.

Iaf sen sommar/på hösten föddes våran underbara lilla pytte och allting blev faktikst bra. Han började bry sig mer och jag trodde det skulle ordna sig det här- så fel jag hade.

Han gjorde absolut ingenting när pytte blev 3 månader kanske. Han har aldrig någonsin gått upp en enda gång med pytte, varken på natten eller på morgonen. Han har suttit och spelat dator till 4-5 på morgonen och sen sovit till 2-3 på dagen.

Han matade aldrig pytte eller tog i pytte fören jag bad honom.

Så gissa om vi har bråkat riktigt rejält många gånger?

Pga mina tidigare förhållanden så får jag panik om någon håller fast mig och det har alltid T gjort närvi bråkat så det har slutat med att vi slagits med varandra och rätt nyligen gick det illa.

I feb så började vi bråka och men det gick verkligen överstyr. Han tog strygpag på mig och Skallade mig med våran pytte i famnen! Innan dess så tog han stryptag tre gånger och sparkade mig, dessutom så slet han pytte ifrån mig.

Polisen kom och de häktade T för misshandel och allting är/blev en enda mardrömm.

Nu är soc och inblandad och det gillar jag verkligen inte..

Jag och T är inte tsm just nu, men vi kanske ska försöka igen. Vi ska på rådgivning på onsdag och se om vi kan lappa ihop det här.

jag vet inte ens varför jag vill vet.. är inte säker på om jag älskar honom eller gör det här för pyttes skull..